just a ordinary mom...

Ska bara kortfatta mig (försöka) om ännu ett svek av personer som man trodde var sina vänner....vi ställer alltid upp...barnpassning utan gränser! (mat, kläder utflykter som vi själva har lagt ut för osv.) o föräldrarna dont give a shit hur deras unge hade det bara de får vara i fred...så har det känns för oss alla gånger vi har hjälpt de....men när vi behöver hjälp med en ynka sak såsom bärhjälp till en möbler då måste det göra det fort som f_n! för de e ju så jäkla upptagna....med tanken på vi har ställt upp för dessa människor tiotals gånger utan ngt. tillbaka så blir man minst sagt piss!!! J_vlar människor! Fr.o.m nu ska jag bara hjälpa de jag vet vi får ngt. tillbaka....synd att man ska känna sig att när man ger så ska man får...men det ska jag nog börja göra numera...

Jag borde egentligen tycka synd om de då båda snacka skit om varandra....mannen går runt o säger saker om sin ex. som de nu har blivit fast de typ lever med varandra eller e fortfarande ihop eller vad de nu e ändå....då menar jag riktigt äckliga fula saker...men jag har ju inte mage att berätta det till tjejen....o det lär jag ju aldrig gör heller då de e sånt mot oss....f_n det känns verkligen som de tid man har ängnat åt dessa människor var totally waisted!

Och om dessa människor läser nu denna inlägg så kommer jag står på mig för det e så jag känner mig om ER!